Kungsholmen runt – 21,1km

I fredags kom mor och far hit för att berika min vardag med helgsällskap och halvmara-sällskap. Riktigt trevligt! Skorpan blev glad om någon!

Hade ganska stora problem att somna på fredagskvällen väl medveten om att jag inte sprungit ordentligt de senaste veckorna. Dock la jag av en 2-milare för några veckor sedan för att testa formen och kom runt på en okej tid. Avslutade dock urtömningen med att må riktigt dåligt, så jag var lite orolig inför lördagens urtömning. Hade även problem att somna med två sågverk intill (far och hund).

Lördagen kom och kroppen kändes riktigt fin under morgontimmarna och uppvärmningen. Kände av lite i knät men inte mer än vanligt, jag börjar bli van.

image

image

Vi ställde upp och starten gick. Det negativa med masstarter är att det tar så mycket tid att bryta sig lös ur klungan. Bara där förlorar man en minut på tiden. Nåväl. Hela första milen drogs på bra, kroppen kändes riktigt med, vi skrattade och pratade hela vägen runt. Sprang förbi folk i uppförsbackar och tuggade på. Det gick snabbt, kanske lite för snabbt ibland och vi försökte samla ihop oss och inte rusa ur allt direkt. Det kändes riktigt bra tills vi kom till 16km skylten, då började benen bli möra. Fortsatte tugga, körde ren psykologi i en lång uppförsbacke – bytte sida och hade med en liten vattenflaska från vätskekontrollen precis innan. Det gick, sen tuggade vi vidare. Inne på sista 3km-slingan började jag känna att ena höftböjaren domnade. Tänkte att det är INTE okej och började räkna steg. 1, 2, 3, 4, 5, 6…. Undkom tanken och matade på. Den sista kilometern var riktigt tung, men ett mål var att inte stanna en enda gång. Det fick gå lite långsammare men absolut inte promeneras. Hade någorlunda krafter kvar till en slutspurt de sista 50 metrarna och jag lyckades komma in på 2:01:31. Pappa kom in på 2:01:30. Lite surt sa räven, om att vi inte kom under två timmar. Men med tanke på träningsmängden vi lagt före passet och med förra årets resultat (2:16) så var det ett riktigt fint resultat! Jag är nöjd! Nästa år sänker vi ytterligare – 01:55!

Och just det, mådde helt okej efter. Tunga ben och trött som sig bör, men inget annat.

Nu lägger jag långdistansträningen på hyllan och fokuserar på att trycka ner miltiden till 45min tills i september – då springer jag och Skorpan Hundlöpet på Lidingö, med ambitionen att vara bland de bästa!

Tack för en fin helg, mamma och pappa!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s